Ibland så händer det..

Eller snarare äntligen så hände det. Min halvroomie kom och frågade om jag hade nå datorpappertjaffs (nja, inte direktöversätt då) han ville låna och visade i samma veva upp sitt nyckelkort- med namn och allt!

Och mamma, håll hårt i hatten, du kan inte gissa? *trumvirvel* Mohammed!!! Alltså jag dog lite. hahaha
(ni andra kanske inte förstår det roliga i det här men mamma och jag gissade på det eller Abdullah igår när vi skypade. Bara LITE fördomsfullt)

Men det är ju SÅ SKÖNT när fördomar visar sig vara sanna. Då slipper man liksom ha ångest för sin egna bristande karaktär..


Och att kalla honom halvroomie är himla praktiskt då vi delar kök och badrum. Men inte nog med det! Han är dessutom ett halvt huvud kortare än mig! Man kan ju inte annat än älska sådanna fantastiska sammanträffanden!


Kom på mig själv med att det kanske inte är så smart att skriva sånna här inlägg. Tänk om vi blir vänner, bästisar och jag lär honom svenska? Då kan han se vad jag skrivit. Det vore ju hemskt!

Fast, nä.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0